Jag är ganska långsam till min natur. En kompis sa till mig för två år sedan att jag borde starta en blogg. Först nu blir den verklighet. Saker och ting måste tydligen mogna i mig har jag förstått genom åren. Jag är bland de sista som hoppar på en trend, jag måste helt enkelt förstå varför jag vill göra det. Två år kan ju tyckas vara lite väl tilltagen betänketid, men nu är jag i alla fall här, och tar mina första stapplande steg.
Vilken bild ska jag ha, glad, allvarlig? Hur ska jag presentera mig själv? Vad ska jag skriva om?Inget jag gör, som handlar om mig själv, utförs utan noga övervägande. Det är något jag måste börja släppa på nu. Bara skriv, skicka ut och hoppas på det bästa. Släpp kontrollen och hoppa ut i det okända. Och i samma stund som jag skriver det här, strömmar dessa ord ut från min stereo: You say Yes, I say No. You say stop, and I say Go Go Go. Vilket fångar min tvillingsjäl i ett nötskal. Så där fungerar min process, en röst inom mig bromsar, den andra vill framåt, och så slänger de argument på varandra tills inget blir gjort.
Men nu blåser det nya vindar. Det är en vacker dag, jag kan se det trots att mina fönster har ett tjockt lager av smuts. Numret till fönsterputsaren ligger och skräpar någonstans, men i dag skiter jag i det. Bob Dylans, I whant you, öppnar min dag på ett alldeles säreget sätt.
Staffan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, vad roligt att du tog steget! Ser fram emot att återkomma och få följa dina tankar och skriverier.
Lisa
Jag är så glad att du har börjat blogga och du uttrycker dig så fint och det känns avvägt men väldigt naturligt. Jag är så glad för att kunna ta del av dina tankar och idéer på detta sätt nu. Du inspirerar!
Skicka en kommentar