Var uppe i ottan för att gå på morgonmässa i Ersta kyrka. Anders F och jag hade bestämt träff vid sju. Det var kallt som i graven. Min gipsade arm (Bröt handleden för några veckor sedan) gjorde extra ont i kylan. Undrar hur smal armen kommer vara när gipset åker av om en vecka?
Efteråt åt vi frukost. Anders hade med kameran och filmade några snuttar av våra samtal. Kanske blir det en film tillslut, kanske kommer den vara klar först om fem år, vem vet?
I vilket fall får jag ut mycket av våra möten och samtal. Jag tvingas hela tiden reflektera över varför jag går den här vägen. Ibland förstår jag inte varför, ibland känns det självklart. Det säga vara ett gott tecken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar