Den sista tiden har jag blivit stum i många diskussioner, jag vet inte vad jag ska säga, för jag har ingen åsikt längre, bara massa lösa tråder, speciellt när det gäller kyrkan och religion. Det finns alltid tusen sätt att se på saker, och åsikten är alltid en förenklad bild.
"Staffan, du tycker väl att man ska vara gift före man skaffar barn?" Bara för att jag pluggar till präst får jag per automatik en hel drös med värderingar över mig, åsikter jag inte ens skulle ta i min mun.
Återigen, bara åsikter, för att visa var man själv står, för att bygga upp en mur och skydda sig själv. Om någon säger, vad tycker du i den här frågan, har jag för det mesta ingen klar bild, men för att visa att jag är med i debatten, för att visa att jag är bildad och påläst, slänger jag ut ett tunt och ofta felaktigt resonemang, byggt på de få trådar jag har till förfogande. Istället för att konstatera, detta vet jag, men inte mer än så.
Det går inte att befria sig helt från åsikter, jag har ju en just i denna skrivande stund. Men att sträva mot en insikt istället för en åsikt borde vara något att bära med sig i samtal, debatter och diskussioner. En åsikt är till sin struktur stel och orörlig, den har slagit fast vissa saker och dessa går ej att rucka på. En insikt är när flera åsikter förs samman till en helhetsbild, en rörlig sådan. Insikten är förankrad i känslan, den relaterar till något i ditt egna liv, något du själv upplevt och kan förstå på ett djupt plan.
Gör ett experiment. I morgon ska du inte ha en enda åsikt i mötet med en annan människa. Men försök göra det utan att lägga dig platt, utan att vara flat och urvattnad. Det kommer visa sig att lyssnandet är viktigare, tusen gånger viktigare än ordet. Rannsaka åsikten, spåra den, se om den har sin rot i egot.
Återigen, bara åsikter, för att visa var man själv står, för att bygga upp en mur och skydda sig själv. Om någon säger, vad tycker du i den här frågan, har jag för det mesta ingen klar bild, men för att visa att jag är med i debatten, för att visa att jag är bildad och påläst, slänger jag ut ett tunt och ofta felaktigt resonemang, byggt på de få trådar jag har till förfogande. Istället för att konstatera, detta vet jag, men inte mer än så.
Det går inte att befria sig helt från åsikter, jag har ju en just i denna skrivande stund. Men att sträva mot en insikt istället för en åsikt borde vara något att bära med sig i samtal, debatter och diskussioner. En åsikt är till sin struktur stel och orörlig, den har slagit fast vissa saker och dessa går ej att rucka på. En insikt är när flera åsikter förs samman till en helhetsbild, en rörlig sådan. Insikten är förankrad i känslan, den relaterar till något i ditt egna liv, något du själv upplevt och kan förstå på ett djupt plan.
Gör ett experiment. I morgon ska du inte ha en enda åsikt i mötet med en annan människa. Men försök göra det utan att lägga dig platt, utan att vara flat och urvattnad. Det kommer visa sig att lyssnandet är viktigare, tusen gånger viktigare än ordet. Rannsaka åsikten, spåra den, se om den har sin rot i egot.
Alex Schulman är bara en bild av hur vi alla egentligen är, vi andra är bara lite mer politiskt korrekta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar