De flesta människor håller nog med om att avlatsbreven var ett helt vansinnigt påfund. Ganska många har nog svårt att förstå hur medeltidsmänniskan kunde gå på bluffen, att ett par silvermynt skulle rädda dem från skärseldens plågsamma lågor. Att slantarna dessutom finansierade bygget av Peterskyrkan i Rom var tydligen inte något konstigt eller omoraliskt. Man svalde Påvens eko-brott med hull och hår.
Hur kunde dom vara så trångsynta tänker jag, slår ihop Lutherboken och tittar ut på höstlöven genom bussfönstret. Men när tvåan rullar förbi Stureplan, kommer jag plötsligt att tänka på när denna plats var täckt av Canada Gooes jackor. Det slår mig att de där förbannade jackorna är/var den här tidens avlatsbrev, i alla fall för en viss grupp människor. Jackan gav inträde till den rätta gruppen, den inre kretsen, med andra ord, en "Gås" kunde öppna portarna till himmelriket.
En kille jag inte vill nämna vid namn påstod att den klocka, för dryga 25 000, som han samlade till skulle hjälpa honom att få det där toppjobbet. Tydligen skulle han flasha med den på arbetsintervjun och sim sala bim.
Så här sitter vi och garvar åt den puckade medeltidsmänniskan, men i själva verket är det vi som är förlorare. En jacka för flera tusen tar oss inte ens till himlen, bara in i en kultur, eller en gemenskap sådd bland tistlarna. Dessutom måste man köpa en ny jacka om några år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar