I tonåren hade jag ett passionerat förhållande till Grungens långhåriga och gräsligt klädda kungar. Som trettonåring gick jag från Orup och Roxette utan mellanstationer direkt över till Pearl Jam, Soundgarden och Nirvana. Klädstilen vet ni alla om, flanellskjortor, gärna två tre stycken, och en runt midjan - kängor och slitna jeans. Men eftersom jag är uppvuxen i överklassens högborg, Saltsjöbaden, handlade det om Ralph Lauren-skjortor i lager och Timberlandkängor, inte Dr Martins.
Slutade lyssna på den där musiken för länge sedan, orkade inte med deras pressade röster längre. Men häromdagen kom jag att tänka på en mycket speciell skiva: "Above" med den kortlivade gruppen "Mad Season". Gruppen bestod av ett hopplock från, Pearl Jam, Alice in Chains och Screaming trees. Killarna hade tagit paus från sina ordinarie band och låg på rehab för sitt heroinmissbruk. Där bestämde de sig för att lira ihop. Skivan är driven av en rå, svart industriell känsla med starka bluesinslag och galna gitarrsolon. Texterna handlar om heroin och hur djävla svårt det är att hålla sig borta:
"Lifeless dead, that unclean bed, Till or when her hunger's fed", säger väl allt.
Två av de fyra medlemmarna har dött av överdos. R.I.P.
Skivan är fortfarande fantastisk, den sprudlar av ångest och frustration, och här och var, i de knappt märkbara sprickorna, små strålar av ljus, en bön en önskan om befrielse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar