Skolan, stadsbiblioteket och kyrkan är för tillfället den treenighet, eller Bermudatriangel jag rör mig mellan. Det kanske låter inrutat och händelsefattigt. Må så vara. Jag trivs bra med mina tre hållplatser. I den första träffar jag människor, dricker äckligt kaffe och lyssnar på medelålders män med många akademiska poäng. Försöker anteckna något av värde. Briljerar ganska ofta, men på hemvägen tycker jag ibland att jag tagit för mycket plats, och uppmanar mig själv att hålla igen nästa gång. På den andra hållplatsen är det jag och böckerna. På väg till stadsbiblioteket köper jag alltid en kaffe på 7-eleven, det är ett av de heliga momenten i min morgonritual. För det mesta är jag där själv, men ibland är Alexandra med. När det blir för tråkigt och tungt med Luther brukar jag lägga en hand på hennes lår, eller så luktar jag henne i nacken. Efter att ha suttit och läst i fem sex timmar, ja det händer faktiskt ibland, så känner jag mig ganska duktig. Promenaden hem är en glädjestund. Luften känns omåttligt frisk och livgivande. Ibland känner jag mig klokare, men oftast inte. Ibland stannar jag och köper en bok hos gubben som säljer böcker på torget bredvid stadsbiblioteket.
Den tredje och sista hållplatsen är kyrkan, där jag nuförtiden arbetar som vaktmästare på helgerna. Det är ett avslappnat men varierat arbete. Jag trivs där, människorna är vänliga.
(Just det, sen har vi hemmet också, men om jag tar med det så förstörs treenigheten.)
3 kommentarer:
Fan vad fint det låter!
Jo, när jag väl satte ord på tilvaron, låter den faktiskt härlig. Tänkte du på att alla tre byggnaderna har torn. Man ska bo i ett hus med torn alltså!
Ja jag tänkte på att alla var pampiga. Var det därför du uteslöt ditt eget hus?
Vi gör imorgon som ordverifieringen säger för den här kommentaren: "sesseses"
Skicka en kommentar