Taizé

Bussresan hem var en pärs. 32 sega timmar med skitfilmer och dålig luft. Men det är inget att klaga över. Det finns inget att klaga på. Jag fick med mig så oerhört mycket av veckan i Taizé. Tack för alla guldkorn. Jag har hopp om världen igen!

På en plats som Taizé är det lätt att vara god. Det kristna livet handlar inte om ett intrikat tankesystem. Det är ett sätt att leva. Laga mat ihop, städa toaletter, läsa bibeln, gå i kyrkan, diska, och möta nya människor med en öppen attityd. Låter pretto, jag vet, men det är vackert när de vackra tankarna faktiskt går att uppfylla - till viss del i allfall. En liten luftficka i denna sjuka värld!

För att komma djupt in i det andliga livet krävs disciplin. I Taizé har man bön tre gånger per dag. Morgon, eftermiddag och kväll. När klockorna ringer väller folk in i kyrkan. Det är vackert att se. Aktiviteten i det lilla samhället stannar upp och alla riktar sig mot den osynliga världen för en stund. Sången, tankarna, kroppen; allt riktas mot något gemensamt. Det är vackert. Till och med den fula hangarliknande kyrkan får ett skimmer över sig.

Att sitta tyst med 700 människor är en speciell känsla, att sjunga med 700 människor är fantastiskt. Jag har redan bestämt mig för att åka tillbaka nästa år. Det inrutade livet passar en splittrad människa som jag. Disciplin kan faktiskt vara befriande. Man hoppar helt enkelt över känslan: "Nä jag känner inte för det, nä jag har ingen lust." Den rösten pekar man finger åt, sätter sig på det stenhårda golvet med benen i lotus och ber. För det mesta är det tyst och tomt där inne. Men ibland reser sig håret på armarna, ibland glimmar det till, och det är så värt alla de där timmarna av ryggont och noll gensvar från han där uppe. Fri och lätt går man ut i solljuset för att äta en enkel måltid.

I fredags, efter den så kallade korsmässan, var vi några som satt kvar i kyrkan och sjöng till klockan halv två på natten. På slutet var rösten helt slut. Vi la oss på rygg och tittade upp i taket. Endast ett ljus, placerat mitt på korset, lös i den väldiga kyrkan.