Jag fick glänta in till himmelriket. En kort stund stod porten öppen. Det var så obeskrivligt vackert. I ditt ansikte fick jag vila; i din närhet snuddade jag vid det ofattbara, det omöjliga. Jag la mina kort på bordet, så som jag aldrig gjort med någon tidigare. Jag vågade blotta mig. Jag gick in i det med hela min själ, och önskade att det aldrig skulle ta slut.
Någon gång kommer jag ut på andra sidan, ännu rikare. Jag vet det, men just nu hjälper inget, bara sorg. Kan man stå kvar i den öppningen, eller måste man ta ett steg tillbaka - skydda sig? När det tog slut med A för sex år sedan, bestämde jag mig för att inte bli sårad igen. Aldrig mer bränd, utan alltid gå först, alltid en öppen bakdörr. Men livet vill annorlunda. Nu är jag bränd igen, och kroppen skriker. Den bär på en stor klump som vill ut. Kanske kan man gråta bort den? Eller leva ut den, inte vända den inåt som jag alltid annars gör. Jag vill inte gå in i stilleståndet, det där ödsliga ingemanslandet, där ingen kan nå mig, inte ens Gud.
Men trots att det gör så förbannat jävla ont vill jag inte vara utan det. I natt sover systrarna hos mig, håller min hand, klappar min kind, vaggar mig till sömn!
Någon gång kommer jag ut på andra sidan, rikare, ljusare och med mer kärlek till världen!
"From bitter searching of the heart, quickened with passion and with pain, We rise to play a greater part." (Leonard Cohen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När mitt hjärta brast för några år sen, satte jag mig i meditation och lät smärtan ta över hela mitt sinne och min kropp, jag kände den i varje millimeter och i varje andetag och jag bad om mer. Då plötsligt hände något, jag "föll" igenom till den djupaste och sannaste känsla som vi människor består utav. Jag kom till min egen livskälla. Och nu kan jag alltid finna den, jag följer vilken negativ känsla som helst till dess rot, genom att känna den fullt ut, no mercy, (tills man nästan inte tror att man klarar mer),
då faller vi ned till vår innersta kärna. Som består av ren kärlek. Alla andra känslor, de negativa, är bara avsaknad av den äkta, sanna och l e v a n d e känslan, som vi känner igen som kärlek.. :-)
Lycka till!
Kram/Charliee
charliee-healing.blogspot.com
Försöker gör det, som du beskriver så fint. Gå in i smärtan inte värja mig för den. Imorgon åker jag till klostret i Taizé. En vecka av bön & meditation. Där kan jag nog hitta min livskälla.
Kram
Skicka en kommentar