Livet!

En parentes mitt i allt.

Livet blir ändå aldrig som man tänkt sig, så det är lika bra att lägga ner alla förställningar man har om sig själv och om hur livet borde vara. Jag som har haft döden så jävla nära borde tänka så varje dag. Jag borde uppskatta varje ögonblick. Men det gör jag inte, jag är en beräknande och logisk människa, trots att jag vet att allt kan vändas och förintas på en sekund. Vi måste hela tiden påminnas om att livet pågår just nu. Allt är perfekt, var eviga sekund. Så fort jag börjat skylla på att livet är mot mig är jag på väg åt fel håll.