Allvaret!

I dag när jag promenerade med Joel, frågade han: "måste allt du skriver vara så allvarligt?", och syftade då främst på inlägget om nedladdning av filmer. "Kan inte något bara få vara som det är, måste det jämnt analyseras."
Och någonstans önskar jag att jag kunde svara nej på den frågan. Allt behöver inte analyseras och begrundas. Jag skulle gärna skippa allvaret en stund. Men om jag tänker tillbaka på livet, så inser jag att det alltid varit så, jag har alltid varit allvarlig. Det skulle vara skönare att bara gå på ibland och inte tänka så jävla mycket hela tiden. Men det går inte, jag har försökt, det ska Gud veta. Allvaret är nedärvt eller implanterat eller var någonstans det nu kommer ifrån. Vad jag än gör så finns det med och skvalpar i bakvattnet. Det är en motor som ständigt surrar utan uppehåll, även när jag spelar pajas eller är skitfull, eller stenad. Som en mygga i tältet. När man väl dödat en, så kommer det alltid en ny.