I helgen hängde jag på min kompis Mikaela till en mini-festival i skogen utanför Skinnskatteberg. Där ligger ett fint vandrarhem som drivs av några sköna hippisar. Vi dansade hela nätterna, lyssnade på reagge, gick på workshops och nakenbadade i det ljumma vattnet.
Det fina med att träffa nya människor (som lever ett annat liv), är inte att man får nya vänner, utan att man kommer ur sina tankebanor och öppnar upp till ett annat sätt att handskas med livet.
Första kvällen satt vi och sjöng Shivamantran i flera timmar. Jag var typ den enda på hela stället som inte praktiserade yoga, och jag var definitivt den enda som inte flummat runt i Indien några år. Till en början kände jag mig lite obekväm och höll låg profil. Men efterhand började jag njuta mer och mer. I dansen pratade vi samma språk. Det är skönt med människor som ger sig hän, då har jag också lättare att ge mig hän. Och det är ju faktiskt vad livet handlar om. Gå in i allt med hela sin själ.
På söndagen åkte vi till Kolarbyn, några kilometer därifrån. Där var det avslutning, med korvgrillning och folkmusik. Vi dansade ringdans och polska och allt vad det heter. På något sätt föll allt på plats då. Våra svenska rötter djupt in i granskogen. Indien i all ära, men det är härifrån vi kommer. Myrmarkerna.
Kolla in min Krönika på mindfulliving.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man behöver kanske inte åka hela vägen till Indien - kanske räcker det med en sommar i Dalarna för att man ska komma tillbaka med dreads och en slö inställning.
Ja precis. Å så slipper man alla magsjukdomar, och torka sig i rumpan med handen.
Skicka en kommentar