Bara jobb och slit!

Nu ska jag jobba nio dagar i sträck och jag känner hur det tar emot i hela kroppen bara jag tänker på det. Värmeböljan är på väg. Utanför fönstret går flickorna runt i sommarklänning och käkar jordgubbar. Fan, jag vill vara ledig. Men nu får jag stå mitt kast och tänka positivt. Fast det blir inte kul, hur jag än vrider och vänder på det. Pengar, jo visst det är bra, men man klara sig ju alltid på något sätt ändå. Spännande möten med udda människor, ja visst, men det kan jag ju få ändå. Arbetslivserfarenhet och skrivträning. Som ni märker det går inte. Jag får helt enkelt bita ihop, och gå in i arbetet. När jag tänker på dig går dock allt mycket lättare. Ett lätt och fluffigt durackord. Du gör min dag fast du är 25 mil bort!