Hösten!

Hösten har en speciell ton. Gillar den mer än något annat. Det är tid att gå djupt igen.

Första gången den tonen sjöng i mig på riktigt allvar var när jag började skrivarlinjen på Jakobsbergsfolkhögskola, fyra år tillbaks i tiden. Varje morgon åkte jag det där sega pendeltåget från centralen ut till förorten. Jag var en skygg människa på den tiden, ville helst inte möta några klasskompiar på perrongen. Klarade inte av att kallprata, klarade inte av att komma människor nära. Levde med mig själv.

Dramatiska förändringar i livet. Hade nyligen hoppat av ekonomlinjen på universitetet och började skriva dikter, trots att jag aldrig skrivit en enda dikt i hela mitt liv. Om jag såg någon jag kände på perrongen ställde jag mig bakom en pelare och tittade djupt i gratistidningen. Visste inte vem jag var, inget av det gamla välkända gick att luta sig mot, var tvungen att gå mot det nya. Hösten drog mig dit - inåt. Till den värld jag inte upplevt sedan femårsåldern, som nu sipprade upp genom sprickorna.

Har aldrig läst så mycket skönlitteratur som det året. Pendeltåget blev ett rörligt bibliotek. Mest av allt minns Kejsaren av Portugallien. I CD-spelaren snurrade Badly drawn boy. Jag levde inne i Selmas värld, och läste den så långsamt och så nära jag bara kunde, i förhoppning om att den aldrig skulle ta slut.

Höstluften luktade starkt och rent, på ett sätt jag aldrig tidigare känt. Jag var både olycklig och fridfull samtidigt. Kanske är det just detta tillstånd jag älskar med hösten. Det melankoliska krockar med glädjen, och i det gränslandet blir jag som mest levande. Livets motpoler förenas i en och samma känsla. En stor saknad efter något, men jag vet att det finns något runt nästa krök, eller ännu närmare. Så nära att jag inte förstår.

För mig har alltid månadskiftet augusti/september känts som ett mer befogat nyår. På sommaren är man ute och flyger, man testar sina vingar, praktiserar det man lärt sig under året. Man gör framsteg och kraschar. Sen kommer hösten och då är det tid att fördjupa sig igen, öppna den vetgiriga kanalen, och bli skarp och klarsynt, teoretisk, gå bakom - se samband.

I vår får jag åter chansen att lämna boet, flyga ut och praktisera mina nyförvärvade insikter.